Mailade en intresseanmälan tisdag 24/4, onsdagkväll pratade vi och bestämde att det blir Mickel och att han skulle komma i början av juni. Torsdag ringde Maria på eftermiddagen och frågade om det var okej att han kommer med flyget söndag 6 maj istället. Han hade tydligen övat sig själv och följt med en kompis in i buren som kompisen skulle sitta i under flygresan. Ja, sa jag. Inget att tveka på. Vi fick hem honom snabbare och så blev det plats för en ny hund i hägnet. Och som jag sa till Maria att; "Hur jag än har planerat och tänkt hur det ska bli när vi fått tillökning i djurskaran så har det hittills aldrig blivit som det var tänkt från början. Det blev det inte nu heller... Han gillar leverpastej vilket han åt direkt när han kom ur buren på flygplatsen. Det kan man se på klippet nedan när jag sätter på honom nya halsbandet att han äter leverpastej som bara den.
http://animoto.com/play/h84YDzynNMmtkztds18CAw
Efter ett par dagar började han gå lös och nu efter en dryg vecka går han lös hemma på gården. Han gillar ju leverpastej så det har jag fortsatt att använda, men nu som belöning. Nova visar och lär honom och hon har också blivit mycket duktigare på alla vis. Kommer direkt när vi visslar och går fot så fint och fastän hon gärna i vanliga fall vill dra ner på byn så har hon inte gjort det heller. Det har varit mycket nytt med hästar, katter och bad i sjön för Mickel. Första dygnet hemma sov han, åt, kissade, sov och suckade. Vilken omställning han varit med om. Världens gosigaste och gladaste och hittills har han gått bra ihop med besökshundarna också. Jättesocial och trevlig. Det syns att han är van att umgås med andra hundar och vet hur han ska göra.
Nu vet han att han får mat så det räcker också. De första dagarna var han rädd att han inte skulle få något och var jätteivrig och morrade åt de andra och ville minsann visa att han inte gav sig. Det lät värre än vad det var. Nova och Troja såg mest förvånade ut och förstod nog inte riktigt vad problem var. Nu sitter han och väntar på sina baconbitar så fint vid frukostbordet, precis som de andra två, när vi äter frukost fastän han är sist/yngst i ordningen. Fortsättning följer...
